Jag har aldrig gillat remakes, re-boots eller andra typer av nyversioner av äldre kulturella verk, trots detta verkar det finnas en gigantisk marknad för det. I filmbranschen har man ägnat sig åt sådant i många år nu av olika anledningar, kanske har filmskaparna antagit att den amerikanska publiken inte är intelligent nog att titta på film textad till engelska och därför gjort engelskspråkiga versioner av icke-engelskspråkig film med varierande kvalitet eller så gör man som på senaste tiden, startar om filmserier för att behålla rättigheterna till karaktärerna, som i fallet med Spindelmannen eller Stålmannen. Allt detta har för mig känts förödande för nya skapelser, om en bransch ägnar all sin tid åt att återskapa klassiska verk så finns inte så mycket tid över för skapandet av de verk som kommer anses vara klassiska i framtiden. Spelbranschen har nu blivit tillräckligt gammal för att kunna anses ha klassiska verk som givetvis måste göras om på nytt oftast med argumentet att en ny och yngre publik ska kunna ta till sig innehållet. Jag har inte förstått varför. Förrän nu.
Det klassiska spelet XCOM: UFO Defense har nu fått en re-boot. Det är ytterst kapabla strategi-studion Firaxis som har fått ansvaret för detta, ni vet dom som har gjort en massa spel med titlar som börjar med ”Sid Meier’s” bland annat Civilization-serien, Railroads! och Pirates! och det märks att strategi är deras kopp te.
För er som inte känner till XCOM så är det ett spel i två delar. Dels ett turbaserat strategispel där spelaren styr en grupp soldater som var och en kan göra två handlingar varje omgång, gå, skjuta eller en specialhandling i strider mot en alienstyrka som anfallit jorden. Allt är uppdragsbaserat med uppdrag av typen; undersök ett nedskjutet UFO, rädda civila i den här staden, desarmera alienbomben eller helt enkelt döda alla aliens. De flesta uppdrag kretsar kring att ta kål på alla rymdvarelser på banan och utför samtidigt en annan handling. Under striderna plockar du upp information om dina motståndare i form av vapendelar eller lik. Och här kommer andra delen av spelet in.
Du tillhör en internationell organisation, XCOM, som finansieras av en rad länder världen över med uppdraget att skydda mänskligheten mot rymdhotet. Mellan uppdragen i fält så ska du ta hand om din bas och uppgradera jordens försvar mot anfallen. Soldaterna som varit i strid kommer att kunna uppgraderas med nya förmågor och du har forskare som kan undersöka sakerna du tar med hem från fält för att ta fram bättre vapen, skydd eller prylar till dina soldater, du har ingenjörer som kan producera det som forskarna kommer på eller bygga ut din bas med nya faciliteter som till exempel satellitstationer. Sen när du väl har satellitstationer så kan du använda satelliterna till att övervaka luftrummet och skaffa jaktplan som kan skjuta ner UFO:n innan rymdvarelserna kan attackera civila. Ibland går inte det, man kan misslyckas med att skjuta ner ett UFO, man kanske inte har satelliter eller stridsflyg nog för att se var dom kommer eller så har man helt enkelt fått välja mellan två eller flera mål. Resurserna är begränsade och man får prioritera. Här kommer även panikaspekten in, om man inte skyddar civila i en viss region så kommer paniken öka och till slut så försvinner finansieringen från den regionen.
Delen där man sköter om sin bas är väldigt välgjord och underhållande om än kanske lite överväldigande i början, men det är ju striderna i fält som är det centrala i spelet. Det isometriska perspektivet fungerar utmärkt och man får en bra överblick om hur terrängen ser ut med var det finns skydd att gömma sig bakom och var man är utsatt. Med enkla visuella indikatorer så får man information om hur långt en viss soldat kan gå och var hen kan gömma sig. Grafiskt sett så fungerar allt oftast även om det märks att Firaxis inte är vana vid den här sortens 3D-miljöer. Några grafiska buggar syns då och då, men det stör inte speciellt mycket. Designen är också lite svajig med några aliens som ser riktigt bra ut och några som är uruselt gjorda.
Men min största invändning mot XCOM: Enemy Unknown är att det är lite för mycket överraskningar första genomspelningen. Då och då introduceras nya typer av motståndare och det funkar bra och naturligt i berättelsen, men det gör att man ibland inte kan planera sitt uppdrag utan måste springa runt och släcka bränder hela tiden. För om du av misstag blir av med en soldat så är alla uppgraderingar hen har fått borta och en sådan förlust kan vara skillnaden mellan vinst eller förlust flera uppdrag framåt.
Men det här riset är en liten droppe i ett stort hav av ros, för det här är den typen av spel där man hela tiden tänker ‘bara ett uppdrag till’ och sen inser att klockan är mitt i natten. Det är helt enkelt otroligt underhållande och utmanande. En värdig re-boot.
Gejm Radio 